Inger Persson (1936-2021) var en av Rörstrands främsta artister. Flera av hennes verk som Popkannan är uppenbarligen ett av de bästa i svensk designhistoria.
"Kvalitet blir aldrig ur stil" och uttrycket känns klockrent när man såg Inger Perssons klassiska verk.
Inger Persson var hos Rörstrand i Lidköping i 26 år. Utbildad vid Konstfacks linje för glas och keramik där hon hade Stig Lindberg som en av sina lärare. Dessförinnan hade hon arbetat som glasyrassistent på löpande bandet på Gustavsberg.
Direktören på Rörstrand fick kännedom om Inger Perssons egenskaper och erbjöd henne en provanställning.
Verk från denna tid är glänsande emaljglaserade mönster som kontrasterar mot matt och grov chamotte.
Flera av hennes modeller kom snart i produktion på Rörstrand, som var ett jättestort företag på den tiden.
Stengodsfåglarna gjorde hon i början av sextiotalet. Genom en inredning som är både elegant och effektiv fick varje fågel sitt eget uttryck.
Inger Persson hämtade inspiration från sina utlandsresor. Hon reste bland annat till Chateau de Ratilly i Frankrike 1960 och det var här hon gjorde prototypen till den legendariska Pop-kannan.
- Jag vände en Alladin-lampa i stengods som blev så bra att jag tog med den hem till Rörstrand. Där anpassade vi den till industriell produktion.

Hon gick sin egen väg när det gällde glasyr och färgsättning. När Rörstrands superstjärna Carl-Harry Stålhane blev tyngre i formen och brunare i sina tweedmurriga glasyrer gick Inger Persson åt ett annat håll. Hon valde högblanka emaljglasyrer.
Efter en tuff match med ledningen på Rörstrand som tyckte det räckte med en färg kom Pop-kannan att tillverkas i fem klara färger orange, gul, vit, grön och blå. Det var på sätt och vis plastens tydliga färgskala som fick liva upp tusentals år av te- och hantverkstraditioner. Åren har gått, men dessa kannor har behållit sin fräschör. "Hon har gjutit en sorts evig ungdom i sin keramik" Popkannan fick ett prestigefyllt internationellt designpris 1969. Och sålde bra både i Sverige och internationellt.
Lunik-serien kommer också från slutet av sextiotalet. Här är en av mina speciella favoriter. En vas som ser ut som ett stekt ägg på ena foten.
1970 fick Inger Persson, liksom de flesta andra formgivare, sparken tillsammans med alla konstnärer och tvåhundra andra anställda på Rörstrand. Hon etablerade sig sedan som keramikliärare vid Hellidens folkhögskola i Tidaholm, där hon stannade i över tjugo år. Hon öppnade också en egen keramikverkstad i Gösslunda utanför Lidköping där hon tillverkade keramik och lite kakel.
Från åttiotalet utvecklade Inger Persson en stil med geometriska inslag. Det gav en klarhet till mönstren som förstärktes av ett distinkt och invecklat färgschema. På nittiotalet fanns det mycket av det hon kallar "söndagsvaror". Från denna tid finns fajansfat med grön dekor med raffinerade mönsterförfinningar och subtil färg, mönster och nyans.
Hon gjorde vasen som heter Snurran. Dessa har ett energiskt mönster som liksom ändrar form i en livsviktig optisk lek.

Inspiration hämtade hon från naturen, ibland från andras grejer, men framför allt på jobbet. När hon jobbade föddes nya idéer hela tiden.

Utmärkande för henne är en rättframhet och skaparglädje som glittrar i förlösande humor. Hon skulle förmodligen skapa konst och ge av sin personlighet till vilket material som helst som lades i hennes händer.